En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-03 09:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/se-har-en-norgehistoria-som-sverige-bor-lara-sig-av/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

1958 skrev Norges Geologiske Undersøkelse (NGU) att möjligheten att finna olja utanför den norska kusten ”kunde avfärdas.” Elva år senare borrade sig det amerikanska bolaget Phillips Petroleum, som ett sista försök att hitta olja, ner sig i Ekofisk. Ekofisk visade sig vara ett av de största marina oljefälten någonsin. Ingen trodde egentligen att de skulle hitta olja och Phillips Petroleum var på väg att överge Norge.

Men den här slumpen har nu förvandlats till att norska oljefonden har tillgångar värda 22 000 miljarder norska kronor. Hjärnan bakom hur Norge skulle förvalta sin lotterivinst till olja var till stor del Farouk al-Kasim, en irakisk geolog som flyttat till Norge 1968 med sin familj för att landet då erbjöd den bästa vården för deras son. Al-Kasim hade sett hur Iraks oljerikedomar kapades av utländska intressen och slösades bort genom vanstyre. Han var fast besluten att Norge inte skulle begå samma misstag.

Norges oljeögonblick kom alltså till av tre orsaker: landets egna experter förbisåg oljan, ett utländskt företag hittade den av en slump, och en invandrad irakier byggde ramverket som gjorde att oljan skulle komma hela Norge till godo. Avgörande för framgången var de tre medvetna beslut som Norge sedan fattade:

● att bygga inhemsk industriell kapacitet och förmåga,

● att skapa värde för Norge genom klok beskattning och en statlig fond, och

● att förädla råvaran själva och inte gå den enkla och kortsiktiga vägen och sälja ut rättigheten till utländska intressen.

Sverige står nu inför en slående lik situation. Inte med olja, utan med ren, riklig och prisvärd el i en tid där AI kräver extraordinära mängder kraft. Skillnaden är att Sveriges resurs inte behöver upptäckas, den finns redan här.

Olja och el är inte samma sak, men vi kan lära av analogin. Olja kan lagras och skeppas; el förbrukas i samma ögonblick den produceras. Sveriges energifördel är geografiskt ojämn — norr har överskott, söder har ansträngda nät. Det gör infrastrukturfrågan ännu mer brådskande med behov av en nationell plan för var AI utbyggnaden ska ske och som utgår från var kraften faktiskt finns.

En strukturell fördel är bara så värdefull som de beslut man fattar kring den

Sveriges elmix, till cirka 98 procent fossilfri, är bland den renaste och billigaste i Europa. Det är en strategisk och strukturell fördel, men en strukturell fördel är bara så värdefull som de beslut man fattar kring den.

Den enkla vägen är att sälja billig el till utländska så kallade hyperskalare som bygger datacenter här och tar allt värde. Internationella investeringar är välkomna — Norge bannlyste aldrig Shell eller Exxon. Men om Sverige enbart agerar värd åt andras beräkningskapacitet och molntjänster, utan att bygga egen industriell förmåga, riskerar vi att bli lika rånade som Farouk al-Kasim menade att Irak blev på sin olja.

Den svårare vägen, men dock så mycket bättre, är att använda energifördelen för att bygga en europeisk AI-infrastrukturindustri parallellt med hyperskalare-satsningarna, främja europeiskt ägda datacenteroperatörer, skapa förutsättningar för nordiska AI-företag, och utforma regelverk som säkerställer att energifördelen omsätts i bestående industriell förmåga. Inte antingen eller utan både och.

Jämför vi det geopolitiska läget då och nu så finns en annan stor likhet, oljekrisen 1973 gjorde energisäkerhet till en suveränitetsfråga över en natt. I dag gör Cloud Act och amerikanska exportkontroller på avancerade chip detsamma för digital suveränitet.

I början av juni presenterade EU-kommissionen det teknologiska suveränitetspaketet som ett direkt svar på den ohållbara situationen att Europa förlitar sig på länder utanför EU för över 80 procent av sina viktigaste digitala tjänster. Detta EU-paket ska också ses som ett svar på flera konkreta händelser, bland annat att när USA:s administration sanktionerade Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare, så stängde Microsoft av hans e-postkonto och med det visade att amerikanska teknikföretag kan stänga av europeiska användare med en knapptryckning.

Landets egna experter avfärdade först oljan, ett utländskt företag hittade den av en slump och en irakisk invandrare utformade systemet som skapade värdet. Det är fortfarande tidig morgon i AI-utvecklingen

Frågan är inte längre om Europa kommer att kräva suverän beräkningsinfrastruktur, det kommer man göra. Frågan är om Sverige ska ta position och leverera den?

Om Sverige vill ta det här unika tillfället så behöver framför allt tre saker ske.

1. Hastighet. Det kommer nya generationer chip var artonde månad just nu — om tillståndsprocessen tar tjugofyra månader driftsätter vi hela tiden gårdagens teknik. Det handlar inte bara om att korta fysiska ledtider för nätutbyggnad, utan om att låta processer jobba parallellt och planera proaktivt.

2. Suveränitet som designprincip. Europeisk beräkningskraft på svensk mark, under europeisk lag, vid sidan av internationella aktörer.

3. Och samordning. Energipolitik, digitalpolitik och industristrategi måste sluta verka i separata stuprör.

Al-Kasim lyckades för att han förenade ett utomståendeperspektiv med praktisk erfarenhet och ett tydligt mandat. Sverige behöver sin motsvarighet — någon som förbinder energi, beräkningskraft och suveränitet till en sammanhållen strategi.

Vi kan lära oss mycket av denna Norgehistoria. Landets egna experter avfärdade först oljan, ett utländskt företag hittade den av en slump och en irakisk invandrare utformade systemet som skapade värdet. Det är fortfarande tidig morgon i AI-utvecklingen, och nu har vi chansen att göra Sverige ledande på att omvandla vår rena energi till en långsiktig industriell styrka.

Resursen finns. Förutsättningarna finns. Nu behövs besluten.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Gabe Eckhouse, forskare vid Handelshögskolan: ”Oljekrisen står runt hörnet – ändå underskattar vi hotet”

Tre nationalekonomer: ”Gör som Norge – låt folket få vinning av naturens rikedom”