På fredagseftermiddagen gladde jag mig åt att Folkbildningsscenen hade massor av åhörare. DN:s Åsa Beckman och jag skulle där svara på frågan: Blir man dummare av att inte läsa?

Faktum är att den inte är så enkel att svara på. I livet har jag träffat många människor som inte öppnat särskilt många böcker, men ändå varit extremt förnuftiga. Kanske för att de har livserfarenheter, eller för att de haft en fot i föreningslivet och där skaffat sig en balanserad syn på saker och ting. Jag vänder mig faktiskt mot tendensen att isolera sämre läskunskap i sig som den enda faktorn bakom den läskris vi idag sorgligt nog verkligen har. I själva verket är det ett samhälle som förändrats, både av den digitala tekniken och av tynande folkrörelser och därmed sämre folkbildning och mer intresse för konsumtion än för vetande. 

Jodå, att läsa mycket ger makt, över språket, och över det egna livet och i samhället. Men en läskultur ingår i ett större ekosystem. Jag skulle tro att en av de bästa åtgärderna för att förbättra läsandet är att avskaffa marknadsskolan och därmed minska segregationen. Barn från lässtarka hem måste möta barn från lässvaga hem!

*

Hur mycket av sorlet på mässgolvet bestod av ord som regeringsbildning, valfusk, Borlänge, Järva? Förmodligen rätt mycket. Och även om mässan i stort sett är s.a.s. ett ”vitt” event - etniska svenskar nära min ålder dominerar - så hörs alltid ett progressivt grundackord från alla dessa litteraturintresserade människor: En irritation och ibland ilska hördes således över att medierna är på väg att demonisera fattiga innevånare i så kallade utsatta områden - för att de gått och röstat!

Okay, inga polisutredningar är klara. Och okay - det har säkerligen förekommit otillbörlig påverkan på väljare. Men på marginalen: De allra, allra flesta som röstat på Vänsterpartiet har ju gjort det för den politik det står för, och för att markera mot den högerpopulism som så hårt stigmatiserar väljare med invandrarbakgrund. 

*

Jag köpte ett exemplar av den nya översättningen av Nya testamentet. Vacker utgåva, fint layoutad med litet större text än det brukar vara i biblar och med rubriker i marginalerna som underlättar läsningen. Jag satt ibland och vilade mig och slog på måfå upp en sida i den heliga skriften. Många lär reta sig på vissa nya översättningar, t ex att det inte längre heter ”Fader vår i himlen” utan ”Min far i himlen”. 

Men det är rätt att komma med nyöversättningar. Fel kan rättas till och språket måste moderniseras för att leva vidare. 

På måfå öppnar jag igen testamentet och finner i Uppenbarelseboken - en bok: ”Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sa: ’Gå och ta bokrullen som ligger öppen i handen på ängeln som står på havet och på jorden.’ Så jag gick bort till ängeln och sa: ’Ge mig tillbaka den lilla bokrullen.’ Och ängeln svarade: ’Ta den och ät upp den. Den ska svida i din mage, men i din mun ska den vara söt som honung.’”

Vad betyder det? Vad är det för ängel? Vad är det för bokrulle? Ingen aning.

Sötma i munnen, sveda i magen. Det låter ju faktiskt som en definition på stark, gripande litteratur.