En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-09-28 16:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/jessica-vem-ar-det-som-ar-en-asna-pa-loppisen-egentligen/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Smiter in i secondhandbutiken för att fylla mitt ständiga behov av sensationella loppisfynd. Jag bor på bekvämt avstånd till sex butiker med så kallade för-älskade ting. Hur omhuldade och älskade sakerna nu varit kan absolut ifrågasättas.

I välgörenhetsladorna dumpas mest sådant som ägaren inte lyckas avyttra själv på auktions- och säljsajter. Skräp, alltså. Inget för ”Antikrundan”. Men man vet ju aldrig. En gång hittade jag numrerade NK-stolar på Stadsmissionen i Hallunda för 50 kronor stycket. Fyndoddset känns aningen mer gynnsamt än en skraplott.

Min blick fastnar på väggen till ett av loppisens mer kurerade utrymmen. En välbekant åsna på en palmfylld strand stirrar mot mig. Den påminner starkt om åsnan jag blev bekant med på en Kubaresa 2018, då jag ihärdigt jagade djur att föreviga. Mest hundar och katter men även oxar, hästar och en och annan åsna.

Åsnan bland palmerna var bilden jag var mest nöjd med. Kanske för att jag kom den så nära. Envis som en åsna kravlade jag på marken i en timme för att få både förgrundsgräs, åsnemule, palmer och strand i samma ruta. Väl hemma förstorade jag upp åsnan, ramade in den och hängde upp fotot i vardagsrummet.

Det låter väldigt billigt – säger jag inte – fast jag har god lust. I stället slår jag till.

Där hängde åsnan innan den i våras till slut gick till återvinningen. Likt många loppistavlor kändes den vid det här laget knappt värd ramen. Blir därför oerhört förvånad när den dyker upp bland tavlorna som frontas i andrahandsbutikens finrum. Det närmaste vernissage man kan komma på en loppis. Äntligen får min fotokonst både uppmärksamhet och någon slags upprättelse.

Upptäckten får mig att börja ångra att jag skänkt bort tavlan. Jag frågar personalen vad den kostar och får veta att de slumpar bort den för 39 kronor. Det låter väldigt billigt – säger jag inte – fast jag har god lust. I stället slår jag till och låter åsnan följa med hem igen.

Kanske är det jag som är en åsna som köper tillbaka vad jag slängt och skänkt. Men det är den värd – om inte annat för ramens skull.

Läs mer:

Jessicas förra kåseri: Självklart gör jag mig fin för demokratin

Veckans mest lästa kåseri – av Lillebror.

Alla DN:s kåserier finns samlade här.