Träffsäkerheten i skattenedsättningen är otillräcklig, konstaterar riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

”Regeringen behöver se över konstruktionen så att måluppfyllelsen ökar”, säger hon i ett pressmeddelande.

Syftet med stödet – som har funnits sedan 1990-talet – är att stödja elintensiva företag som konkurrerar internationellt. Men av de cirka 14 miljarder i årliga skatterabatter som systemet ger, går cirka 1,5 miljarder till företag som inte är elintensiva eller som inte verkar på en internationell marknad, visar en drygt ettårig granskning gjord av Riksrevisionen.

Många företag som är mindre elintensiva än genomsnittet i näringslivet får stödet. Samtidigt har andra företag blivit utan stöd som borde ha fått det enligt det bakomliggande syftet med stödet – bara för att de är verksamma i fel bransch, enligt projektledaren för granskningen Katarina Magnusson.

– Verksamheter som liknar varandra kan behandlas olika beroende på vilken bransch de tillhör eller hur produktionsvolymerna ser ut, säger hon till TT.

Samma typ av problematik syns när det gäller hur internationellt konkurrensutsatta företagen som får stöd faktiskt är – där Riksrevisionen tittat på hur handelsintensiva stödföretagen är jämfört med olika snittmått i näringslivet.

Kontrollerna i systemet haltar också, enligt granskningen. Det görs för få större revisioner av de hundratals företag som begär avdrag i deklarationen för att få stödet.

– Skatteverket bedriver mycket lite kontroll, säger Magnusson.

Stödet kan också begäras ut av företag i efterhand i form av en återbetalning. Det gäller ofta lägre belopp. Men antalet företag som använder denna modell är samtidigt betydligt större: cirka 6 700.

– Skatteverket har fokuserat mycket på att kontrollera dem, säger Magnusson.

Ett problem i kontrollerna är att det inte går att begära tillräckligt specifika mätningar av elförbrukningen i olika tillverkningsprocesser ute på företagen som ansöker om rabatten.

Riksrevisionen konstaterar även att möjligheten att använda rabatten för att stimulera klimatanpassning och energieffektivisering inte har utretts i tillräckligt stor utsträckning, trots stor potential. Och trots att denna typ av villkor för stödet tillämpas i andra länder.

Staten drar årligen in cirka 30 miljarder kronor på energiskatten på el. Normalt ligger skatten på 36 öre per kilowattimme och betalas av både hushåll och företag.

Särskilda skatteregler gör dock att företag som använder el i tillverkningsprocesser i industriell verksamhet på vissa villkor kan få en rabatt som sänker skattesatsen till 0,6 öre per kilowattimme. Detta stödsystem omfattar i runda slängar en tredjedel av all svensk elförbrukning.

För 2026 beräknas skatterabatten till elintensiv och internationellt konkurrensutsatt industri totalt uppgå till 13–14 miljarder kronor.

Enligt en granskning gjord av Riksrevisionen går drygt 10 procent av rabatten, cirka 1,5 miljarder per år, till företag som inte uppfyller syftet med stödet.

Källa: Riksrevisionen