Vi föreställer oss gärna uppfinnaren som ett halvgalet geni med håret på ända och källaren fylld av rykande experiment. Kollegerna skakar på huvudet åt de befängda idéerna. Själv är geniet övertygat om att ha kommit något stort på spåren. Så en dag öppnas källardörren och ut kommer en uppfinning som ska förändra världen.

Några decennier senare ringer Stockholm. ”Hello, this is the Royal Swedish Academy of Sciences.”

Det som en gång avfärdades som galenskap kan långt senare belönas med Nobelpriset. Årets fysikpristagare Francis Halzen är inte ensam om den erfarenheten. På 1980-talet fick han en idé som få tog på allvar – att förvandla en kubikkilometer is på Sydpolen till ett jättelikt teleskop. Med hjälp av isen skulle han fånga spår av osynliga partiklar från avlägsna galaxer och svarta hål.

Det lät som rena galenskapen. Men se nu, påhittet har öppnat ett nytt fönster mot universum. Visst är det lätt att hylla galenpannorna när Stockholm väl ringer. Men någon måste tro på dem långt innan dess.

Halzens idé krävde, förutom ett envist geni, finansiärer och institutioner som vågade säga: vi vet inte om detta fungerar, men vi låter dem försöka. Och tur är väl det, för bakom stora genombrott finns åratal av misslyckade experiment och pengar som till synes gått till spillo.

Det är en befriande tanke i en värld där mycket ska kunna motiveras med förväntade resultat. En av vetenskapens största tillgångar är friheten att tvivla. För ingen kan på förhand veta vilka experiment som bär frukt eller när slumpen visar vägen. Precis som ingen på förhand kan veta vilka företagsidéer som kommer att bära.

Men ovissheten upphör inte när forskningen lyckas. Inte ens då kan någon planera eller kontrollera vad framgången ska föra med sig. Alfred Nobel själv ville bidra till mänsklighetens bästa och utvecklade dynamiten för att göra det farliga nitroglycerinet säkrare att hantera. Uppfinningen möjliggjorde tunnlar och järnvägar, men kom också att användas i krig.

Nobel lyckades tämja sprängämnet, men inte styra vad människan gjorde med det.

Allt börjar med att någon vågar utmana det alla andra tar för givet.

Nobels dilemma har inte blivit mindre med tiden. När forskare prövade att ställa om en AI-modell för läkemedelsutveckling, visade det sig att samma teknik kunde användas för att utveckla kemiska stridsmedel.

Visst, det vore bekvämt om mänsklighetens framsteg alltid gjorde världen bättre. Men samma upptäckter som räddar liv kan också utplåna dem. Politikens uppgift är att förebygga de största farorna, utan att styra en utveckling vars möjligheter ännu inte går att överblicka.

Veckans Nobelpris visar hur långt nyfikenhet kan föra oss, från att styra nervceller med ljus till att fånga universums mest svårfångade partiklar i Antarktis. Allt börjar med att någon vågar utmana det alla andra tar för givet.

Tur att det halvgalna geniet i källaren inte lyssnade på sina kritiker. Nu får de som skakade på huvudet lyfta på hatten.