Att avskaffa karensavdraget låter bra men smakar dåligt: Det riskerar att bli både dyrt och ohållbart. Debatten missar nämligen en avgörande fråga: Försäkringar bygger på både rättigheter och skyldigheter.

Karensavdraget fungerar som en rimlig självrisk i sjukförsäkringen. Den som är sjuk får ett avdrag motsvarande 20 procent av en genomsnittlig veckas sjuklön. Därefter betalar arbetsgivaren sjuklön de första 14 dagarna.

Ett system utan självrisk ökar risken för fler korta frånvarotillfällen, vilket driver upp kostnaderna. Karensavdraget är en del av den verkligheten, en rimlig självrisk i ett system där samhället tar det stora ansvaret vid verklig sjukdom. Det är en tråkig men verklig nödvändighet för att undvika skenande sjuklönekostnader och missbruk av sjukskrivningar.

Att drivkrafterna för att gå till jobbet minskar ifall karensavdraget avskaffas är väl belagt.

Ett slopat karensavdrag har redan prövats i Sverige. När karensdagen avskaffades i slutet på 1980-talet steg sjukfrånvaron kraftigt och vi i Sverige fick en av de högsta sjukfrånvaronivåerna i Västeuropa.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Om man avfärdar vår svenska historiska erfarenhet kan man i stället titta på dagsaktuell erfarenhet från vårt grannland Norge. Där har man inget karensavdrag. Däremot har man Europas högsta sjukfrånvaro. När svenskar flyttar till Norge för att jobba ökar deras sjukfrånvaro markant. Det visar att reglerna faktiskt påverkar beteendet och att drivkrafter för arbete spelar roll.

Vill politiken stärka tryggheten bör fokus i stället ligga på dem med återkommande eller långvarig sjukfrånvaro, inte på att ta bort en fungerande självrisk.

Ola Toftegaard, regionchef Svenskt Näringsliv Jämtland