”Tack Gud för att vi får den kraft vi behöver för varje dag 
Och när vi inte behöver den då är vi hos dig.” 

Orden är mammas egna, som hon sa som en tackbön på julaftonen 2022. 

Nu har orden gått i uppfyllelse. Torsdagen den 22 maj, i en ålder av 92 år, fick mamma lämna jordelivet i sin tro på Jesus och övertygelse om Guds omsorg som bär både i livet och i döden. 

Mamma föddes och växte upp i Östra Havsnäs, som yngsta barnet i syskonskaran. I de övre tonåren träffade hon Lage Löfström och det blev giftemål. Familjen växte med de barn som föddes; Nils-Olof, Elisabet, Britt-Mari, Karola och Bodil. Hemmet var först i Lövberga, sedan i Ulriksfors och slutligen Strömsund. När vi barn blev vuxna och bildade egna familjer så fick mamma också glädjen av barnbarn, 14 stycken, och en skara barnbarnsbarn, 25 stycken. 

1988 togs vår pappa Lage ifrån oss och mamma efter cirka 35 år tillsammans. Under ett tiotal år levde mamma som änka innan hon träffade Erik Enstam. Mamma och Erik fick leva ca 25 år tillsammans. 

Mamma bar en djup gudstro och döptes som ung. Tillsammans med pappa var de medlemmar och aktiva i Filadelfiaförsamlingen i Strömsund. 

Även tillsammans med Erik var mamma aktiv i församlingsarbete. De var boende i Luleå, Överkalix, Söråker, Hoting och slutligen Strömsund. De sista åren var Sionförsamlingen i Hoting mammas andliga hem där hennes engagemang var stort trots stigande ålder och med krafter som avtog. 

Var mamma än befann sig hade hon ett stort engagemang för sina medmänniskor. Det tog sig ofta praktiska uttryck. Hon sydde lucialinnen i all hast till någon som inte hade, tog hem och tvättade någons kläder, bakade till någon, lärde ut att baka tunnbröd, gav bort bär och sylt, bjöd på mat, skrev brev m.m. Den praktiska omsorgen gick alltid hand i hand med förböner. 

Fritidshuset på Östra Havsnäs som mamma och pappa byggde var en viktig plats för mamma. Många är de dagar när barnbarn och även andra barn var där med ”momma”. Då var det bland annat mycket lek, skratt, bad och fiske. 

Mamma levde och dog i tron på sin frälsare och Guds gränslösa nåd. Bland många avskrivna sånger hos mamma fanns bland annat: 

”Det enda jag har inför den vita tronen, det är en frälsad själ, halleluja. 
Och detta är nog, för all min synd blev sonad när Jesus dog för mig på Golgata. 
Det enda jag vet, det är att nåden räcker att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker. 
Det enda jag har att lita till en gång det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.”
(Lydia Lithell) 

Livet, som innehållit så mycket mer än som kan beskrivas här, är till ända. Men genom bland annat samtal, foton, sång och skratt kan mamma leva vidare i våra minnen. 

Efter sig lämnar mamma oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn, släkt, vänner samt Smyrnaförsamlingen i Hoting.

Bodil Wilhelmsson