Vissa politiker och debattörer kräver ofta en satsning på nya bostäder med lägre hyror än dagens. Detta är lättare sagt än gjort, eftersom ett fåtal byggbolag dominerar marknaden och finansieringen sker genom storbankerna som vet att ta betalt för lånen.

Sverige skiljer sig från övriga Norden genom att mer än halva befolkningen bor i flerfamiljshus med hyreslägenheter, och det är det lönlöst att begära lägre hyror hos bolag som Mimer eller privata fastighetsägare.

I Danmark, Finland, Island och Norge är det tvärt om; småhus med eget ägande dominerar. Då andra världskriget var slut och man i Norge skulle återuppbygga det tyskarna bränt ner, satte Arbeidertpartiets (socialdemokraternas) statsminister Gerhardsen som mål att 80 procent av norrmännen skulle äga sina bostäder.

Tack vare en statlig bostadsbank med billiga lån lyckades man nästan med detta; siffran är i dag kring 70 procent. När ska Magdalena Andersson sätta ett liknande mål? Nej, hon är kvar i ett gammalt system som göder byggbolag och banker och lovar de med låg inkomst bostadsbidrag.

Man tager vad man haver. Till skillnad från bland annat Norge är den svenska egnahemsrörelsen i stort sett dödförklarat. Många vänder sig till marknaden för hyresrätter när de söker bostad, trots att de flesta är medvetna om att eget ägande ger den högsta trivseln och är den bästa investeringen på sikt.

För att ändra på situationen behövs det ett annat tänkande både hos politiker och allmänhet i riktning av ett mer småskaligt byggande med billigare finansiering. Byggbolagens och bankernas vinster har nått ett tak. Det är dags för ett nytt tänkande om våra ungdomar ska få egna bostäder.

Sverre Haukeland