Språket är en grundläggande del av varje människas identitet och kultur. Orden och berättelserna bär våra traditioner, länkar samman generationerna och lär oss om oss själva. Det är bland annat därför de nationella minoriteternas rätt att använda sitt eget språk är så viktig. Det är också därför det är så angeläget att barn som tillhör någon av de nationella minoriteterna får möjlighet att lära sig sina förfäders språk. Inte bara så som det pratas hemma, utan även i skolan på samma sätt som de får lära sig att läsa och skriva på svenska. I lagen står det att “det allmänna ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt”.

Tyvärr fungerar det inte alltid så. Trots att de nationella minoriteternas situation på papperet är lagreglerad både på EU-nivå och av den svenska riksdagen och rättigheterna är (ska vara) starka, brister det på många håll i landet när det kommer till att ge barn och unga modersmålsundervisning i finska, meänkieli eller samiska. Inte minst i vår del av landet, detta trots att region Gävleborg och dessutom flera kommuner i länet, bland annat Gävle och Söderhamn, på egen hand ingår i det som kallas finskt förvaltningsområde.

Det finns dock ljuspunkter. En av dessa är verksamheten “Sverigefinska mor- och farföräldrar läser” som bland annat pågått i Gävle under det senaste året. Modellen har tagits fram av Institutet för folkminnen efter förlaga från Finland och går ut på att frivilliga sverigefinska "läsmor- och farföräldrar" läser tillsammans med barn i åldrarna 8-12 år. Syftet är att barn med sverigefinska rötter ska lära känna den finskspråkiga litteraturen och uppmuntras till att läsa på finska. Särskilt fokus läggs på att främja flyt i läsandet, men samtidigt finns det inga krav på att barnet ska ha stora förkunskaper. En fantastiskt fin bonus är dessutom interaktionen mellan generationerna. Både “mor- och farföräldrarna” och barnen får möjlighet att träffa människor ur den egna minoritetsgruppen de annars kanske aldrig stött på och kan utbyta erfarenheter och upplevelser av att vara finskspråkig i Sverige.

Det finns en del människor, inte minst politiker, som fått för sig att modersmålsundervisning står i vägen för att lära sig en god talad och skriven svenska. Så är inte fallet. Tvärtom visar forskning att flerspråkiga barn snarare är bättre på att lära sig svenska eller något annat språk, och att ett utvecklat modersmål fungerar som en mental bro där grammatik, ordförråd och språklogik från ett språk överförs till nästa. Människor kan dessutom tillhöra fler än en kultur. Det går alldeles utmärkt att vara hundra procent svensk och hundra procent sverigefinsk (eller något annat) på samma gång. Varje språk, och kulturell tillhörighet ett barn får tillgång till är en gåva som gör dem rikare och ökar deras möjligheter, både att knyta an till sin familjehistoria och till att lyckas i livet. Inte minst är språkkunskaper en stor fördel i en värld som blir allt mer globaliserad.

Fler kommuner i Gävleborg borde därför ta efter Gävle och satsa på Sverigefinska mor- och farföräldrar som läser med barn. Till exempel Hudiksvall, där flera tusen personer har sverigefinsk bakgrund. 

Den här artikeln är bara för prenumeranter

Om du redan är prenumerant: logga in!

Logga in