Five, six, seven, eight – tjejerna kastar upp varandra i luften.

Bygdegården i Tandsbyn har fått se många hopp sedan cheerleadingsektionen ”Jämtland Cheer” växt fram inom Tandsbyns IF (ÖP 27/6).

En ny idrott, cheerleading, tar plats på den uråldriga samlingsplatsen: bygdegården.

Låga trösklar in i bygdegården och Tandsbyns IF är viktiga för orten.

Till skillnad från företagens dyra kurser i forspaddling eller ledklättring är den ideella verksamheten en del av vardagen. Den vilar helt på att det finns folk som vill komma till bygdegården och ”cheera”.

Jämtland Cheer är inte ensamma. Allmännyttiga initiativ finns i alla delar av samhället.

Flera kvinnojourer driver även skyddade boenden – dit kan socialtjänsten remittera kvinnor som har ett akut behov av att komma bort från hemmet.

Möjligheten att få en sådan placering har minskat, vilket drabbar norra Sverige särskilt hårt (SR 5/4).

Regeringen Kristersson drev 2024 igenom en lagändring som ställer höga krav på skyddade boenden. Visst ska de hålla måttet – men kravlistan var sådan att i princip bara större boenden som drivs av företag klarar sig. 

37 jourdrivna boenden har tvingats stänga på grund av de nya kraven (SR 6/4). Det är en katastrof för Sveriges glesa regioner.

Demografin i norr gör det svårt för företag att få snurr på ekonomin. Där boenden drivs av företag ersätts eldsjälar med avlönad personal.

Upplevelsen kommer naturligtvis att förändras därefter.

En djupt bristfällig förståelse för civilsamhället ligger bakom reformen.

Om Sveriges föreningsrörelse behandlas som en myndighet man kan beställa saker av, eller som ett företag vars tjänster kan betalas för – då försvinner allt det som gör rörelsen stark.

Jämtlands cheerleading (liksom länets fotboll, skidåkning, orientering, löpning, scoutrörelse, kvinnojourer, med mera) har växt fram då folk vill ägna sig åt verksamheten.

På köpet får bygden en samlingsplats där unga tillsammans kan testa sina gränser.

Försök att stöpa om civilsamhället kommer oundvikligen belasta föreningar som helst vill ägna sig åt sitt.

Det av idrottsministern omhuldade fritidskortet skulle ge bidrag till de som inte har råd att ta del av fritidsverksamheter. Men kostnaderna för ideella verksamheter är i regel låga – och de få som tagit del av bidraget kommer oftast från socioekonomiskt starka hushåll.

Fritidskortets främsta effekt var att lasta Sveriges föreningar med byråkrati – något de valde att kämpa igenom av rädsla för att hamna utanför bidragssystemet.

Föreningarnas insats är engagemang – inte pengar.

Funktionärer och deltagare borde få prioritera sitt engagemang själva – inte hindras eller tvingas byråkratisera.

Med nationell styrning av ideella föreningar får Tandsbyns IF mindre hopp i framtiden – och mindre chans att omfamna nästa nya aktivitet.