En tandlös kontantlag hjälper inte dem som stängs ute från det ekonomiska systemet.

Sverige lyfts ofta fram som ett föregångsland i den digitala utvecklingen. Men när det gäller kontanter har utvecklingen gått så långt att den i stället skapar ett växande utanförskap.

Det är knappast förvånande att användningen av kontanter minskar när butiker, banker och myndigheter vägrar att hantera dem och när uttagsautomater försvinner från allt fler orter.

För många människor är det inte ett problem. Men för äldre, personer med funktionsnedsättningar och människor som av olika skäl saknar tillgång till digitala betaltjänster har situationen blivit allt mer ohållbar.

Ett talande exempel är fattigpensionärer som lever i digitalt utanförskap. Det finns personer som under lång tid inte har kunnat få ut sin pension därför att de saknar fungerande lösningar för att ta emot pengarna. Samtidigt kräver staten att skatt ska betalas på pensionen.

När personen endast kan betala med kontanter vägrar Skatteverket att ta emot betalningen, vilket leder till att skulder skickas vidare till Kronofogden trots att det finns tillgodohavanden hos Skatteverket som vida överskrider skattekravet.

Nedläggningen av Kassagirots tjänster har ytterligare försämrat situationen. För människor utan bankkonto finns fortfarande ingen tillfredsställande lösning för att ta emot pension eller sjukersättning och betala sina räkningar. Äldre och personer med funktionsnedsättning är de som drabbas hårdast.

Politikerna har på senare år talat varmt om kontanternas betydelse för beredskap, inkludering och valfrihet. Men den nya kontantlagstiftningen har visat sig vara långt ifrån tillräcklig. En lag som inte garanterar att människor faktiskt kan använda sina kontanter i vardagen är i praktiken verkningslös. Att kunna ta ut kontanter är meningslöst om det inte samtidigt finns en skyldighet att acceptera dem som betalningsmedel.

Samtidigt är kontanter fortfarande Sveriges lagliga betalningsmedel. Ändå möts medborgare gång på gång av beskedet att sedlar och mynt inte accepteras. Detta skapar en märklig situation där staten ger ut en valuta men där medborgarna i praktiken nekas möjligheten att använda den.

Det finns också en viktig trygghetsaspekt. Nästan dagligen rapporteras om äldre människor som luras att lämna ut bankuppgifter eller använda BankID på bedragarnas uppmaning.

När hela det ekonomiska systemet bygger på digitala lösningar kan konsekvenserna bli katastrofala. Kontanter erbjuder en säkerhet och en frihet som det digitala systemet aldrig fullt ut kan ersätta.

Ett modernt samhälle ska inte tvinga människor till digitala tjänster mot deras vilja. Digitala betalningar är ett utmärkt komplement, men de får aldrig bli det enda alternativet.

Ett samhälle som stänger ute sina mest utsatta medborgare kan knappast beskrivas som inkluderande.

Stig Wiklund

Orolig pensionär