Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Karl-Erik Andersson skriver om att utnyttja potentialen för biobränsle. Men varför stanna där?

Koldioxidifångningen som tagit växten förhållandevis lång tid ska sedan näst intill omedelbart skickas ut i atmosfären igen som bränsle. Det är som om biologiskt material får frisedel.

Vore det inte bättre att göra om det biologiska ämnet till byggnadsmaterial, möbler eller vad fantasin nu kan kläcka fram? Då binds kolatomen i tio år eller längre. Det vore att höja potentialen ytterligare.

Allan Ekberg