Under mina sista månader som polis i yttre tjänst var ingripande med psykisk ohälsa näst intill ett ingripande varje dag. Självmord är ett samhällsproblem där sjukvården har en central del i det förebyggande arbetet.

Enligt Folkhälsomyndighetens statistik under 2024 dog 1 230 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Av dessa var 859 män och 371 kvinnor, 10 var barn under 15 år. Ytterligare 223 dödsfall registrerades där det funnits misstanke om suicid, men där avsikten var oklar. Omkring 11 000 personer vårdades 2024 i samband med ett suicidförsök eller annan avsiktligt självdestruktiv handling.

Jag har nyligen läst Suicide Zeros (ideell organisation som arbetar för att minska antalet självmord) rapport om hälsa- och sjukvårdens förebyggande insatser. Rapporten visar tydligt hur hälsa- och sjukvård behöver utveckla arbetet med suicidprevention.

Regionerna måste avsätta resurser och uppdrag för suicudprevention i budget. Säkerställa en strategisk plan för samarbete med kommuner och andra aktörer. Särskilt viktigt är att utvärdera det suicidpreventiva arbetet.

Rapporten visar att flera regioner inte utvärderar, flera regioner saknar överenskommelser med andra aktörer för hur efterlevandestöd ska utformas. Min uppfattning är att regionpolitiken ska:

• Ta fram handlingsplaner för den egna organisation.

• Utbilda alla medarbetare om självmord.

• Säkerställ resurser i budget för suicidprevention.

• Utvärdera varje år insatserna - redovisa för medborgarna.

Psykisk ohälsa innebär risk för fler självmord. Psykisk ohälsa har blivit vanligare, särskilt bland yngre.

Avgörande är tillgången till psykiatrisk vård, väntetider för bedömning är oacceptabla. Köerna till psykiatrisk vård måste minska. Tidsfaktorn är viktig för personer som lever med psykisk ohälsa.

När människan är som svagast ska samhället vara som starkast med hjälp. Det suicidförebyggande arbetet måste prioriteras. Inte med ord, utan med agerande. Suicid är ett stort samhällsproblem!

Bild: CLAUDIO BRESCIANI / TT