DEBATT

Biokol producerad i Meva Energys anläggning i Kisa. Jörgen Banck

Sverige satsar miljarder på negativa utsläpp – samtidigt stängs etablerad teknik som biokol ute, skriver en lång rad företrädare från energibranschen.

Sverige ska nå nettonollutsläpp senast 2045. För att lyckas krävs inte bara utsläppsminskningar utan även negativa utsläpp. Trots detta är den svenska politiken ensidigt utformad för investeringar i en enda teknik: bio-CCS (Bioenergy Carbon Capture and Storage).  

Över 30 miljarder svenska kronor har avsatts under de närmaste 20 åren till bio-CCS och det finns hittills bara ett slutligt investeringsbeslut för bio-CCS i Sverige. Det innebär att andra, redan fungerande metoder för negativa utsläpp i praktiken stängs ute. Sverige behöver följa andra länder och EU och bredda perspektivet och definitionen av negativa utsläpp för att inte riskera att missa klimatmålen och att tappa en framväxande industri.  

Biokol är kolrika material som framställs genom upphettning av biomassa under syrebegränsade förhållanden. Råvaran kan vara restprodukter från skogsbruk, jordbruk eller trädgårdsavfall, men även restströmmar från industriella tillverkningsprocesser. Biokol kan användas både för kolinlagring i mark och produkter, samt som insatsvara i industriella processer. 

När växter växer binder de koldioxid från atmosfären genom fotosyntes. När biomassan omvandlas till biokol stabiliseras kolet och kan lagras i mark i hundratals till tusentals år. Forskningen har på senare år visat att biokol kan utgöra en långsiktig kolsänka. 

Trots detta begränsas dagens svenska stöd till negativa utsläpp till enbart geologisk lagring via bio-CCS, enligt förordning 2017:1319.  

EU har nyligen infört ett ramverk för certifiering av kolinlagring där flera metoder ingår, Carbon Removals and Carbon Farming, CRCF. Här inkluderas biokol under permanent carbon removal tillsammans med bio-CCS, även kallat beccs och daccs (Direct Air Carbon Capture and Storage). Även FN:s klimatpanet inkluderar biokol som långsiktig stabil metod för att åstadkomma kolsänkor.   

Danmark har nyligen avsatt motsvarande cirka 10 miljarder danska kronor för att skala upp biokolsproduktion genom att tillvarata inhemska biogena restströmmar från jordbruket med mål för kolinlagring genom biokol. I Norge ingår biokol i Landbrukets klimaplan 2021–2030 som en av de enskilt viktigaste åtgärderna för utsläppsminskning. Den svenska potentialen är stor, med god tillgång till på biomassa och restströmmar.  

I dag importerar Sverige biokol trots mycket god inhemsk potential för att utveckla inhemska värdekedjor, vilka även skulle gynna svensk industri i sin omställning bort från fossilberoendet. 

Det centrala problemet är att svenska regelverk saknar teknikneutralitet. Detta innebär att innovation hämmas, investeringar uteblir och marknaden för negativa utsläpp riskerar att utvecklas ensidigt. Samtidigt har kunskapsläget förändrats signifikant sedan regelverket infördes 2017. Politiken speglar inte längre verkligheten.  

Biokol är en verifierad metod för negativa utsläpp med etablerade metoder för att mäta och certifiera klimatnyttan. Till skillnad från många andra tekniker skapar biokol flera nyttor samtidigt. Biokol kan förbättra jordhälsa, öka vattenhållning och minska näringsläckage.  

Dessutom möjliggör det ett effektivt utnyttjande av biogena restströmmar i en cirkulär ekonomi, samt kan produceras i samproduktion med biogas som kan generera andra klimatnyttor. Utöver markanvändning kan biokol även användas industriellt och minska beroendet av fossil kol. Att bortse från dessa synergier innebär ett ineffektivt resursutnyttjande.  

EU driver aktivt utvecklingen av biokol och Danmark visar vägen med tydliga mål och stora investeringar. Sverige riskerar att halka efter trots goda förutsättningar i form av biomassa och tekniskt kunnande. Biokolsproduktion finns redan i Sverige idag, trots att det inte prioriterats i klimatpolitiken, men kan skalas upp betydligt med rätt incitament.  

För att frigöra potentialen i biokol och skapa klimatnytta bör regeringen se biokol som en kostnadseffektiv klimatåtgärd och därmed bör regeringen följa de redan utpekade möjligheterna i Klimatpolitiska Vägvalsutredningen 2020. Regeringen bör även: 

• Ändra förordning 2017:1319. Bredda definitionen av negativa utsläpp så att även biokol omfattas, i linje med EU:s regelverk. Därigenom kan biokol lättare få del av innovationssatsningar och stöd för att snabbt öka de negativa utsläppen. 

• Inkludera biokol som åtgärd i klimatpolitiska handlingsplaner. Biokol måste erkännas som en lösning för negativa utsläpp och bör integreras i nationella strategier och mål. Mål bör sättas för användning av biokol där det gör störst klimat- och samhällsnytta, varav kolinlagring är ett applikationsområde. 

• Etablera ett nationellt program för användning av biokol. Stöd och incitament för användning av biokol i industriella applikationer, jord- och skogsbruk, i infrastruktur- och anläggningsprojekt, dagvattenlösningar samt för negativa utsläpp med syfte att skapa efterfrågan och försörjningskedjor.  

Sverige har alla förutsättningar att bli ledande inom negativa utsläpp och ansluta sig till EU:s breda synsätt. Här finns god tillgång på biomassa, tekniskt kunnande och en stark industri. Att fortsätta exkludera en fungerande och skalbar lösning riskerar att bli inte bara ett klimatpolitiskt misslyckande, utan också ett industriellt.

Nu behövs jämlikhet, långsiktighet och politiskt mod som tror på teknikneutralitet, vilket stärker svensk konkurrenskraft och skapar nya exportmöjligheter inom biokol, klimatteknik och negativa utsläpp. 

David Andersson, vd, Ecoera AB 
Tobias Brink, Head of business development, Envigas AB 
Erica Edfeldt Wehtje, cto, Solör Bioenergy Holding AB 
Henrik Juhlin, vd, Zero Mission AB 
Ludvig Landen, Innovation & Development manager, Nordic Zero AB 
Sebastian Meyer, vd, Waila AB 
Catharina Nordeman, VP Group Sustainability, Höganäs AB 
Sara Palander, Sustainability & HSE manager, Meva Energy AB 
Markus Paulsson, ordförande, Innovationsklustret Biokol Sverige 
Anita Pettersson,professor, Högskolan i Borås
Ola Rickardsson, Lantmännen 
Cecilia Sundberg, docent, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 
Christer Svärd, vd, Ecobarge Group AB