Maria Johansson har rätt om en sak i sitt inlägg om att praktiska moment inte kan ersättas med digitala lösningar. Men slutsatsen att lösningen därför är en mer kostsam och regelstyrd skola blir märklig när Västerås samtidigt erbjuder ett närmast skolexempel på vad politisk detaljstyrning och ekonomiska experiment kan åstadkomma.

Problemet är inte alltid att det saknas pengar. Problemet är vad politikerna gör med pengarna. Wenströmska är ett förskräckande exempel.

Många västeråsare har säkert glömt vad som hände. Andra var kanske inte ens födda. Jag upplevde det.

På Vallby fanns ett stort gymnasium med lokaler och förutsättningar för bland annat praktiska och tekniska utbildningar. Men politiska beslut och nya ekonomiska styrmodeller gjorde det till slut ekonomiskt närmast omöjligt att bedriva utbildningen på ett rimligt sätt.

Det var en tid då offentlig verksamhet skulle styras med modeller hämtade från näringslivet. Det talades om effektivisering, ”just in time” och köp- och säljsystem mellan kommunens egna verksamheter. Olika delar av kommunen skulle köpa tjänster av varandra och varje enhet skulle redovisa sina kostnader och resultat.

På papperet kunde det säkert se modernt och effektivt ut. I klassrummen blev verkligheten en annan.

Pengar som borde ha gått till lärare, läromedel och själva undervisningen försvann i stället till interna kostnader och tjänster som verksamheten var tvungen att köpa från andra delar av samma kommun.

Det absurda var att skattebetalarnas pengar fortfarande fanns inom kommunkoncernen – men de räckte allt sämre till det som gymnasiet faktiskt var till för: att utbilda elever.

Sedan började flyttkarusellen.

Industriprogram flyttades bland annat till kontorsmiljö i Skrapan. Därefter gick flyttlasset vidare till Kopparlunden, med nya kostnader för lokaler och anpassningar.

Och nu?

Nu planeras återigen en flytt ut från city. Men inte tillbaka till Vallby. Den här gången är det Hässlö som står på agendan.

Vallby – City – Kopparlunden – Hässlö.

Lokaler lämnas, hyrs, byggs om och anpassas. Wenströmska har rivits och nu behöver Västerås åter investera i lokaler för yrkesutbildningar.

Det är svårt att hitta en tydligare illustration av politisk kapitalförstöring.

Bra utbildning kräver kompetenta lärare, fungerande ledning, rätt utrustning och ändamålsenliga lokaler. Men den kräver också att pengarna når undervisningen.

Självklart ska en teknisk utbildning ha verkstäder och en NO-utbildning de laboratorier och den utrustning som behövs. Men innan politiker kräver ännu mer pengar och ännu mer styrning bör de svara på en betydligt enklare fråga:

Vad hände med alla de resurser vi redan hade?

MED:s utgångspunkt är enkel: kärnverksamheten först och respekt för varje skattekrona.

Först gjorde politiska beslut det ekonomiskt orimligt att fortsätta på Wenströmska. Sedan splittrades verksamheten, utbildningar flyttades runt och skolan revs. Nu ska skattebetalarna återigen betala för nya lösningar.

Det är inte bristen på skattepengar som är Västerås största problem. Det är den politiska förmågan att göra slut på dem – och sedan skicka samma skattebetalare notan för att börja om.

Håkan Malmström

Medborgerlig Samling