Smedjans sommarredaktion

Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer

Sverige har ett mycket generöst utbildningssystem med internationella mått mätt. Nästintill all universitetsutbildning är avgiftsfri, och därtill erbjuds studenterna studiebidrag och förmånliga studielån under sex års tid. I många andra länder betalar man för sin utbildning, i stället för att få betalt för att utbilda sig. 

I många andra länder betalar man för sin utbildning, i stället för att få betalt för att utbilda sig. 

Det finns anledningar att ifrågasätta kostnadseffektiviteten i ett sådant system. En uppenbar risk är att valet av utbildning sker lättvindigt, i och med att det inte kostar något att välja en bana som har låg sannolikhet att leda till arbete. Att genomsnittsåldern för att ta ut en kandidatexamen i Sverige är 28 år, jämfört med 25 år i OECD som helhet, tyder på att incitamenten att bli klar i tid är för svaga.  

Ännu en följd av systemets utformning är att universitet och högskolor agerar vuxendagis. Under terminerna kan personer med redan avlagd examen läsa kostnadsfria kurser i stort sett vilka ämnen som helst. ”Katters personlighet och kommunikation” vid Linköpings universitet är ett exempel. ”Harry Potter och hans världar” vid Linnéuniversitetet ett annat. Varje sommar är det därtill många som helt kostnadsfritt tillbringar flera dagar på högskolor för att ägna sig åt slöjdämnen som broderi och läderhantverk.

Politik handlar om prioriteringar. Att lägga skattepengar på rena nöjeskurser i stället för på statens kärnverksamheter, som polis och rättsväsende, eller på skattesänkningar för den delen, är rent slöseri. Dessutom riskerar dessa hantverkskurser att på ett orättvist sätt konkurrera ut privata aktörer som bedriver en liknande verksamhet. 

För den som har nått maxgränsen för CSN men vill fortsätta studera vid universitetet bör kursavgifter tas ut.

Ett livslångt lärande är en god livsfilosofi, men all bildning behöver inte ske i universitetets regi. Tillgången på information har aldrig varit bättre. Allt finns på internet, och böcker ges bort gratis för att folk inte har plats med dem.

För den som har nått maxgränsen för CSN men vill fortsätta studera vid universitetet bör kursavgifter tas ut. Det skulle öka incitamenten för att slutföra påbörjade utbildningar och leda till en mer välavvägd användning av de begränsade resurserna.

En av den högre utbildningens viktigaste uppgifter är att utbilda framtidens arbetskraft. Att utgöra ett slags fritidsverksamhet för färdigutbildade vuxna är det inte.