En av frågorna vi behöver ställa här är: Rår en mamma för att hennes son har begått kriminella handlingar? De allra flesta skulle nog säga nej. De har empati nog att förstå hur ett mammahjärta förmodligen har brustit mer än en gång när hennes son har hamnat i fel kretsar.

Vi hör det gång på gång. Mammor i socioekonomiskt utsatta områden som försöker göra allt för att deras barn inte ska hamna i kriminalitet. Men att stå emot gängen är en alltför svår uppgift. Och ännu värre är att samhället har misslyckats. Man misslyckas med att se till att det finns stödinsatser i skolorna, att det finns en meningsfull fritid och aktiviteter som barnen har råd med, och att se individen innan det är för sent.

Tankarna förs till Jens Lapidus bok Paradis City och tv-serien med samma namn. Berättelsen utspelar sig i ett Sverige där man har byggt en mur runt hela Järvaområdet i Stockholm för att komma till rätta med kriminaliteten. Det är ett samhälle där medborgarskap och rättigheter är graderade.

Huvudkaraktären Emir har begått brott och därmed förlorat sina fullvärdiga rättigheter. Han tvingas därmed betala för sin egen välfärd, som sjukvård. Han flaggas i varje system staten har.

Utanför Järvaområdet finns ett mindre samhälle, där ett nationalistiskt och invandringskritiskt parti har makten. Det samhället präglas av ordningsregler, omfattande övervakning och en stark betoning på vad som är svenskt och inte.

Låter det bekant?

Det är nästan skrattretande likt vår samtid. Tills skrattet fastnar i halsen. Ett sådant samhälle skulle urholka allt som rättsstaten står för. Trots det verkar det vara där Sverigedemokraterna hämtar sina idéer.

Henrik Vinge (SD) menar att man måste kunna identifiera personer med gängkoppling i Sverige för att knäcka gängkriminaliteten. Den logiken går inte ihop. Polisen har redan god kännedom om många gängtoppar. Problemet är att få fram tillräckliga bevis och att gripa dem för konkreta brott.

Simona Mohamsson har tidigare talat om ett A- och ett B-lag när det kommer till att kunna svenska inom välfärden. Hennes ordval är talande.

Jag har tidigare skrivit om hur regeringen utreder och utreder, men väldigt sällan lyssnar de på experter i frågor som den verkligen vill driva igenom. Nu händer det förmodligen igen. Och den här gången står rättsstatens principer på spel.