Även om Sverigedemokraterna när partiet bildades i slutet av 1980-talet var engagerade mot både kärnkraften och växthuseffekten, så har Jimmie Åkessons parti på senare år knappast utmärkt sig som ett miljöparti.

Därför höjde jag på ögonbrynen när jag insåg att SD går till val på återvinning i stor skala. Man dammar helt enkelt av förra valets svikna löften, och lanserar dem på nytt.

Inga försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen. Inga marknadshyror. Översyn av karensdagen för vård- och omsorgspersonal. Högkostnadsskydd i tandvården för alla åldersgrupper.

Det är såklart musik i många väljares öron att Sverigedemokraterna plötsligt börjar prata om välfärd igen. Men frågan är varför väljarna ska tro att partiet menar allvar den här gången.

Under de gångna fyra åren så har Jimmie Åkesson i någon bemärkelse suttit med en pistol mot Ulf Kristerssons tinning, genom möjligheten att när som helst fälla statsministern med en misstroendeomröstning.

Sverigedemokraternas pris för att släppa fram en moderatledd regering var att den skulle lova att genomföra en lång rad krav. Men väldigt lite i det mer än 60 sidor långa Tidöavtalet handlar om välfärd.

Och faktum är att utvecklingen på en lång rad områden gått i rakt motsatt riktning mot vad Jimmie Åkesson lovade väljarna 2022.

A-kassan har försämrats, med en nedtrappning av ersättningsnivån för den som är arbetslös i mer än hundra dagar som innebär att den som blir långtidsarbetslös riskerar att sjunka ner i fattigdom.

Det orättvisa karensavdraget är kvar oförändrat, och fortsätter leda till att den som bara kan göra jobbet på jobbet får noll kronor i sjukpenning medan många tjänstemän kan jobba hemifrån med full lön.

Den så kallade framtandsreformen som gör att äldre får vissa tandvårdsinsatser billigare, i alla fall om insatsen är på tandrad 1-5, finansieras till stor del genom att 20-29-åringar får dyrare tandvård.

Sverigedemokraterna har också blivit alltmer hårdföra i sitt motstånd mot flera välfärdsreformer.

De barnbidrag som Ebba Busch (KD) nu säger att hon vill höja, har SD kämpat stenhårt för att frysa med motivet att de går till ”migranter i utanförskapsområden som kommit till Sverige för att leva på bidrag utan vilja att anpassa sig”.

Sverigedemokraterna vill även avskaffa flerbarnstillägget med motivet att utrikesfödda är ”klart överrepresenterade” vad gäller att skaffa fyra eller fler barn.

I en tid då det låga barnafödandet diskuteras allt mer så motiverar SD sitt motstånd mot generella insatser för att stödja barnfamiljer med att det mest är invandrare som föder barn.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den tid då Sverigedemokraternas främsta argument mot invandring var att den hotar välfärden. Nu är det i många sverigedemokraters tankevärld snarare välfärden som leder till invandring, och därför behöver den bantas ned.

Men nu hackar Sverigedemokraternas och de övriga Tidöpartiernas valmaskineri allt mer, och då dammas de gamla löftena av igen.