I veckan samlades ett stort antal chefredaktörer inom Bonnier för att framförallt diskutera vårt arbete framåt. Men vid varje sådan här sammankomst blir det också rätt mycket surr om hur redaktionernas arbete försvårats på senare år. Jag ska ta några exempel.

Tidigare var det enkelt att får tag i politiker och tjänstemän i kommuner, på regioner och olika myndigheter. Det var bara att lyfta luren. Fick du inte svar så var de flesta snabba att ändå ringa tillbaka. I dag har myndigheter, regioner och kommuner kommunikationsavdelningar som ska vara en hjälp i relationen mellan medborgare och tjänstemän. En del myndigheter har byggt upp gigantiska kommunikationsavdelningar som till och med är större än den samlade journalistkåren i Örebro län. 

Men har relationerna blivit bättre? Har det blivit enklare att snabbt få svar? Nej, många väljer att svara på frågor i ett mejl. Det blir ingen riktig intervju och ingen chans till följdfrågor på svaren. Det vi nu ser också är att svaren ibland är författade av kommunikatören. Det är också vanligt att svaret är skapat med hjälp av AI. Det lyser igenom så att säga. Det svar vi får är rätt så långt bort från den personliga intervjun. 

Ett annat problem är svårigheten att få ut handlingar. Det mesta är allmänna handlingar inom offentlig sektor och vi som media har rätt att ta del av dem. Ett utlämnande ska också enligt offentlighetsprincipen ske skyndsamt vilket i praktiken innebär inom 24 timmar. Ändå slarvas det med detta.

När NA begärde ut handlingar i samband med granskningen av distansläkare utomlands i region Örebro län så tog det ibland flera veckor innan vi fick svar. NA anmälde detta till Justitieombudsmannen, JO, som i ett beslut riktade stark kritik mot region Örebro län. Det här har medfört att regionen nu är mycket snabbare på att lämna ut handlingar. Det visar hur viktigt det är att anmäla för att få till en förändring.

Det kanske värsta exemplet på hur offentliga myndigheter försöker förhindra granskningar är när de försöker tysta de som tipsar oss. Enligt svensk grundlag är det förbjudet för anställda inom kommuner, regioner och myndigheter att efterforska vem som pratat med media. Det räcker med att ställa frågan så har frågeställaren begått ett brott. Ändå sker det här. I höstas ställde en kommunikatör på regionen till och med en fråga till mig som utgivare om vilka familjer som tagit kontakt med oss i en granskning. Vi anmälde regionen till Justitiekanslern, JK som visserligen friade den anställde på regionen från brott men samtidigt markerade tydligt att agerande var olämpligt.

Senaste veckan har vi fått veta två nya fall där chefer i Örebro kommun efterforskat vem som pratat med NA. Vi överväger att polisanmäla. Det är oerhört viktigt att det offentliga Sverige värnar de lagar som finns. För om inte media granskar och avslöjar - vem ska göra det då?