Processen kring ny premiärminister i Storbritannien sätter fokus på hur Sverige skiljer sig från andra monarkier. Hos britterna, danskarna och norrmännen har kungen en viktig roll i att leda landet, medan svenska kungen enbart ger glans och representation vid resor, statsbesök och till exempel nobelfesten. Så kan vi inte längre ha det. Han måste antingen få några vettiga uppgifter, eller så måste vi införa republik på liknande sätt som i Finland.

När Keir Starmer i Storbritannien nu lämnar jobbet som partiordförande och premiärminister, kommer kung Charles att be den som har störst chans att accepteras av parlamentet att bilda ny regering. Det blir högst sannolikt Labours nya ordförande.

Det har inte hänt sedan 1905 att Stortinget underkänt norska kungens förslag till statsminister. Det var då unionskungen Oscar II som genast fick sparken som norsk kung, eftersom han inte förmådde utse en norsk statsminister som hade Stortingets förtroende.

Plötsligt rådde norsk parlamentarism, och den svensk-norska unionen var därmed upplöst. Så gick det till i den unga demokratin, som man på slottet i Stockholm inte förstod sig på.

Vi har nu i runt 50 år levt med relativt nya grundlagar, som motsägelsefullt säger att all makt utgår från folket, och att statschefen ska komma från familjen Bernadotte. Det är svårbegripligt att dåvarande regeringen Palme kunde göra så; socialdemokraterna hade länge krävt republik i sitt partiprogram. 

Att sparka kungen hade då som nu inget tydligt folkligt stöd. Då det kom till kritan fegade socialdemokraterna ur och valde i stället en mycket vingklippt monarki. Man sköt frågan på framtiden, men det kan kanske ha varit tänkt som ett första steg mot en framtida republik.

På flera sätt har man fråntagit kungen vettiga arbetsuppgifter, till exempel att föreslå riksdagen ny statsminister. Talmannen fick ta över detta ansvar. Sverige skiljer sig alltså från andra monarkier.

Är tiden nu mogen för ytterligare en reformering av grundlagen? I så fall måste antingen familjen Bernadottes monopol på tronen tas bort och statschefen ges några vettiga arbetsuppgifter, eller så måste det gamla kravet på republik infrias.

Vad vill svenska folket? Ska monarkin få finnas kvar för Svensk Damtidnings skull? Man vågar knappt göra några opinionsmätningar. Svaret på en eventuell folkomröstning kan bli svårtolkat. I vilket fall ligger beslutet om författningsändringar i en utdragen process hos riksdagen.

Sverre Haukeland