Min kära vän och före detta kollega Ingegärd avled lugnt och stilla omgiven av sina närmaste i sitt hem 15 juni.

Ingegärd föddes och växte upp i Västerås i en familj där pappan var fackligt aktiv vilket senare kom att påverka Ingegärds intresse för samhällsfrågor. I denna tidning har hon genom åren skrivit många debattartiklar och insändare i aktuella frågor och hon hade också en facklig post i Lärarnas riksförbunds lokalförening.

Ingegärds bildningsgång var lång och snårig. Efter sjuårig folkskola gick hon i handelsskola och utbildade sig där i maskinskrivning och stenografi och arbetade efter det som sekreterare. Men Ingegärd ville gå vidare. Under tiden som sekreterare studerade hon till realexamen per korrespondens och därefter till lågstadielärare och arbetade som det i flera år. Slutligen studerade hon på distans till ämneslärare i historia och svenska och tjänstgjorde som det på Fryxellska skolan, Wenströmska gymnasiet och Carlforsska gymnasiet.

Det var som kollegor vi träffades på Wenströmska gymnasiet i början av 1980-talet och vår vänskap inleddes. Bland annat gick vi på bridgekurs tillsammans och spelade därefter bridge hemma hos varandra i många år och vänskapen djupnade.

Ingegärds minne var knivskarpt och intakt in i det sista. Hon kom ihåg ”allt” – till exempel årtal, stora händelser, handling i böcker hon läst för länge sedan, människor hon mött.

Tyvärr drabbades hon under senare år av syn- och hörselproblem, vilket ledde till allt färre fysiska möten, men desto fler telefonsamtal. Samtalsämnena tog aldrig slut. Nästan vadhelst vi samtalade om ledde till ytterligare associationer och samtalen blev långa.

Det blir tomt utan Ingegärd, men jag känner stor tacksamhet över att fått ha henne som nära vän i så många år.

Elisabeth Wahlberg