Den 6-årige Waldemar kom till en familj i Fastgården, Ol-Kjells, och där blev han kvar tills han konfirmerades och ansågs gammal nog att ta tjänst. Han hade trivts väldigt bra i OlKjells liksom i skolan för den musikaliske läraren Daniel Wiklund, som upptäckt att pojken hade en fin sångröst. Läraren uppmuntrade honom att studera. För att skaffa sig en grundutbildning sökte han in på underofficersutbildningen i Östersund. När den var avklarad bar det iväg till Lund, med hjälp av ett lån som han fick av handlare Staffansson i Hackås, där han arbetat ett par år.

Waldemar tog studentexamen med goda betyg och bestämde sig för att läsa till präst. Den utbildningen fick han i Uppsala. Under tiden i Uppsala fick han kontakt med Orfei Drängar, en manskör under ledning av kompositören mm Hugo Alfvén. Genom körsången fick Waldemar möjlighet att komma ut i världen på sångarresor, och körsång fortsatte vara ett stort intresse.

Han skulle till och med kunna sägas vara Ovikens Jussi Björling, menade Kjell.

Förutom en teologisk examen läste Waldemar parallellt till folkskollärare och sökte därefter tjänst som skolpräst i Lit. När han senare inte fick en sökt tjänst som präst i Lit sadlade han om och sökte en utannonserad tjänst som lappfogde på länsstyrelsen i Östersund. Där blev han kvar fram till pensionen. Arbetet innebar långa resor och vandringar i fjällen för att besöka de olika samebyarna, som han skulle samarbeta med. Det var ett arbete som passade honom. Erfarenheten hur det är att bo fjällnära och under små förhållanden hade han med sig från barndomen och en god fysik hade han också skaffat sig, som militär och skidåkare.

Att Kjell Ellert intresserat sig för Waldemar Gardham hänger samman med att Waldemar testamenterade sin kvarlåtenskap till en fond med syfte att bidra till körverksamheten i Ovikens socken samt till historisk forskning om Oviken. Eftersom Kjell också är körsångare hade han undrat över bakgrunden till Landsprosten Erik Anderssons minnesfond som alltså instiftats av Waldemar Gardham. Kanske ville inte Waldemar framhäva sig själv, han var en allvarsam och relativt tillbakadragen man, och han kände stor tacksamhet och samhörighet med Oviken. Hittills har drygt 9 miljoner kronor delats ut ur fonden till historisk forskning och körverksamhet i Oviken. Kjell föreslog namnbyte på fonden så att det blir tydligt att Waldemar Gardham är donatorn.

Det som gör Kjells bok intressant är att han vävt in Waldemar Gardhams levnadsöde i berättelsen om Sveriges utveckling från ett fattigt patriarkalt land med bristfällig hälso- och sjukvård, skolgång och omsorg till det demokratiska välfärdssamhälle vi lever i. I boken finns även ett rikt bildmaterial.

Kjells föredrag uppskattades tydligt av nära 30-talet åhörare som tagit sig till Persåsen trots ovädersvarning och halka. Kjell avtackades med ett av Leif Wikner tillverkat Klokare klot och därefter avslutades träffen med fika i restaurangen.

Karin Jirdén