Vi kan inte säga att vi vill stärka livsmedelsproduktionen, öka beredskapen, bygga ut fossilfri energi och värna ett aktivt jord- och skogsbruk – om lagstiftningen inte samtidigt ger möjlighet att väga dessa viktiga samhällsintressen mot varandra.

Hyttstensdomen är ett tydligt exempel. Här hotas ett generationsskifte och ett familjeföretags framtid, samtidigt som samhället säger sig vilja stärka landsbygden och den svenska livsmedelsberedskapen. Så kan vi inte ha det.

För mig handlar det inte om att ställa naturvård mot markägare. Tvärtom. Sveriges biologiska mångfald är beroende av engagerade markägare som brukar och förvaltar sin mark långsiktigt. Därför måste regelverket bygga på samverkan, proportionalitet och respekt för äganderätten – inte på att den enskilde markägaren ensam ska bära kostnaden för beslut som fattas i hela samhällets intresse.

Jag tänker att vi också behöver bli bättre på att prioritera våra naturvårdsinsatser där de gör störst nytta. Vi ska skydda hotade arter och värdefulla miljöer, men vi måste också skapa ett system där biologisk mångfald, livsmedelsproduktion, energiförsörjning och totalförsvar kan vägas mot varandra på ett rimligt sätt.

Den balansen är politikens ansvar. Domstolarna kan bara döma utifrån de lagar vi beslutar.

Våra grannländer Norge och Finland visar att det går att förena ett starkt naturskydd med en stark äganderätt. Där bygger systemen i större utsträckning på dialog, frivillighet och respekt för markägaren – inte på långdragna konflikter och rättsprocesser.

Det är den vägen jag vill att Sverige ska välja. Vi behöver modernisera artskyddslagstiftningen så att biologisk mångfald och ett aktivt brukande kan gå hand i hand. Proportionalitetsprincipen måste få ett verkligt genomslag, anpassat brukande ska vara förstahandsalternativet när det är möjligt och den som drabbas av inskränkningar för samhällets bästa ska få en rimlig ersättning.

Jag är övertygad om att Sverige har mycket att lära. Om vi vill bevara den biologiska mångfalden på lång sikt behöver vi göra markägarna till naturvårdens viktigaste samarbetspartner – inte deras motpart. Det kräver ett politiskt ledarskap som vågar genomföra de förändringar som hittills bara utlovats.

Andreas Karlsson

SBO Norra skog, Krokom