En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-07-26 14:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/motor/sa-bra-ar-nya-eldrivna-smabilen-fran-kina/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Kinesiska produkter har blivit alltmer utbredda. Inte minst i bilbranschen, där den svenska marknaden förärats en lång rad nya modeller. Ofta från företag som de flesta av oss aldrig hört talas om. Ett av dessa är JAC, som för några år sen äntrade Sverige med suven e-JS4. Succén uteblev, men nu tar man nya tag i en annan ände av bilmarknaden. Småbilsklassen.

E30X heter modellen, och första intrycket är att den ser ut som om någon försökt rita av en Mini Cooper genom att titta på den i en av speglarna i Lustiga Huset. Ni vet, de där som gör att man kan se lång, kort, tjock eller allmänt deformerad ut. Inte för att E30X är så väldans lång, med sina ganska exakt fyra meter.

Det deformerade utseendet har dock fördelar, och det märks redan när man öppnar dörrarna att bilen är rymlig för sin storlek. I både framsäte och baksäte ryms 180 cm reporter med god, ja till och med generös, marginal. Men att rymmas är inte liktydigt med att sitta bra. Det är uppenbart när man tar plats bakom ratten.

Även chassikomforten är inte bättre än ”sådär”. Bilen är stötig, och den enkla konstruktionen med MacPherson-fjäderben fram och torsionsaxel bak gör sig ofta påmind.

Bakom ratten har rattspakar samt en liten skärm tagit plats. Vad gäller spakarna så har högerspaken roll som växelväljare, men också farthållare. Detta genom att dutta den neråt som när man lägger i ”Drive”, fast två gånger extra, och i fart. Det hela känns lite otryggt. I andra bilar vill man sällan – och behöver också sällan – fippla med växelväljaren uppe i fart.

Farthållaren lystrar sedan på vänster rattknappars övre och nedre knappar för att ställa hastighet. Men högre än 120 km/h mätarfart får man inte ställa farthållaren, och så snart man nuddar bromspedalen hoppar den ur helt, och måste slås på med växelväljarspaken igen.

På den andra rattspaken, den till vänster, samsas blinkers, hel/halvljus och torkare. I standardläget, som aktiveras vid varje start, har dock JAC E30X automatiskt helljus. Det slår man gärna av direkt, eftersom det har en intressant tendens att strunta blankt i mötande trafik eller bilar man hinner ikapp. Nu lyser man dem i stället ofta rätt i fejset. Då är det tur att helljuset i sig är tämligen halvdant.

Halvdan är också skärmen framför föraren, som har tydliga ”band” i färgövergångarna och en layout som känns billig. Även om de viktigaste värdena för hastighet och laddnivå finns där så känns skärmen åldrad.

Infotainmentsystemet erbjuder dock trådlös Apple Carplay/Android Auto, så snart du slagit på blåtand. Jo, det måste ske varje gång, men det upplevs som ett mindre problem. På mittarmstödet fram finns även trådlös mobilladdning. Där ligger telefonen bra, men, så som ofta är fallet med trådlösa laddare, så laddar den inte särskilt snabbt. Tvärtom.

Med telefonspegling på laddas i stället telefonen långsamt ur. Det bara fördröjs en aning med laddplattan.

Även E30X i sig själv laddar långsamt. 67 kilowatts maxeffekt, som provkörningens laddstopp innebar, är inte en godkänd nivå år 2026. Även om det är positivt att laddkurvan är platt. JAC försöker dölja det hela genom att i grafiken inte uppge kilowatt, utan bara ampere och volt. Vill du veta effekten, då får du räkna ut den själv.

Därtill är förbrukningen och räckvidden, både på papperet och på skärmen, rena glädjesiffror. I alla fall på landsväg. JAC E30X må vara en utpräglad stadsbil, men att sörpla i sig uppemot tre kilowattimmar per mil den dagen du kör långt, gentemot uppgivna 1,56 blandad körning, och därtill inte anpassa räckvidden i skärmen efter körningen, gör att man måste räkna med halva den uppgivna sträckan för att få vart man verkligen kommer. Många och rätt långa laddstopp blir det.

Ska vi då sammanfatta JAC E30X. På papperet har den mycket utrustning som kan betecknas som lyx i småbilsklassen, men den saknar en hel del mer basala saker.

Den har vehicle-to-load, men ingen bakrutetorkare. Den har elställbara stolar, men inte längsledsställbar ratt. Den har trådlös mobilspegling och mobilladdning, men halvdan egen laddeffekt. Många moderna element finns där, men helhetskänslan hänger inte ihop.

Och bilen bär ett okänt namn och känns anpassad till att säljas under vilket varumärke som helst. Sådär som något billigt köpt på Alibaba.

JAC E30X är importerad till Europa under ett förenklat förfarande som medger avsteg från vissa säkerhetsfunktioner (och även då förvisso tacksam avsaknad av vissa pipljud), under förutsättning att man inte säljer fler än 1 500 exemplar årligen. Över hela EU.

Det finns flera skäl att tro att den begränsningen inte innebär problem. Likt en låda gulnande mobilfodral finns en klar risk att bilen blir svårsåld. Särskilt när mer etablerade och genomarbetade konkurrenter från exempelvis Hyundai eller Citroën går att få för samma peng.