Under Almedalsveckan var det också någon som sa till mig: “varje gång Mohamsson öppnar munnen förlorar de väljare”, som kanske är lite av en överdrift, men den här gången verkar hon dessutom vara ute på hal is med att kunna ta sig in i en regeringsbildning. Kristersson är - eller snarare var - Liberalernas enda väg in i regeringsvärmen. Det är om partiet mot förmodan ens tar sig in i riksdagen i september.

Inför valet har Moderaterna lovat sänkt skatt för arbetande barnfamiljer - en idé som Mohamsson menar egentligen är Liberalernas:

Mohamsson menar att även halveringen av priserna i kollektivtrafiken varit deras förslag. Och att Moderaterna tidigare ska ha blockerat förslaget. Kristersson har tidigare menat att man ofta försöker hitta bra politiska förslag runtomkring sig. Något som kan ses ganska naturligt. Särskilt när de agerar i regering tillsammans.

Men att offentligt anklaga Moderaterna för att ha stulit Liberalernas valfrågor lär inte tas emot väl. Politik är väldigt nyanserad. Partier kommer att gå till val på det som de ser gynnar partiet. Det går inte att anklaga ett annat parti för att ha kopierat deras svar på hemläxan.

Mohamsson gör därmed en så kallad hail mary - ett sista desperat försök till att rädda upp situationen. Men hon griper efter halmstrån och det känns som att partiet befinner sig i en sorgeprocess, där förnekelse är det första och nuvarande stadiet. Det är dags för Liberalerna att bara acceptera att det inte finns mycket de kan göra inför valet.

Frågan kvarstår om Mohamssons utspel handlar om att locka nya väljare, eller bara om att hindra raset bland de gamla.