Det har blivit en hel subkategori i sociala medier. Saker HR-personer gör och säger. Och det hela är fruktansvärt kul eftersom väldigt mycket stämmer.

HR-avdelningen är inte dina kompisar. De jobbar för arbetsgivarens intressen. Mycket av deras arbete är av tveksam kvalitet och bygger dessutom på ren pseudovetenskap.

Det blir så när människor och anställda reduceras till en marknad och test ska säljas till HR-avdelningar som såklart även de har anställda som är rädda om sina jobb.

Vilket trams det ofta handlar om visar Aftonbladets granskning av personlighetstest i kommuner, som nu till och med kritiseras av regeringens osynliga minister, arbetsmarknadsminister Johan Britz.

”Jag dagdrömmer ofta.”

”Jag uppskattar god konst.”

”Är du alltid glad?”

”Gör du ofta saker du kommer att ångra sen?”

Det är några av frågorna den som söker jobb i exempelvis Stockholms stad får svara på.

Personlighetstest är inte en rimlig del av seriös rekrytering.

Bara 4-5 procent av den framtida prestationen kan förklaras med test säger Bo Melin, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet, till Aftonbladet.

Resten handlar om saker som motivation och erfarenhet bland annat. Erfarenhet beskrivs förresten ofta som blaha blaha av företag som utformar testen. Istället beskrivs testen (inte särskilt överraskande) som direkt avgörande för att kunna förutspå anställdas framtida prestationer. Med tramsformuleringar om att tidigare prestationer inte säger något om hur en sökande kommer prestera i framtiden.

Really?

Så en fotbollsspelare i början av sin karriär som varit målkung i 2 säsonger kan inte tänkas bli det igen? Viktigare är vad ett personlighetstest om spelaren säger?

Ja, om logiken som råder på resten av arbetsmarknaden skulle styra även köpen av fotbollsspelare, skulle det vara så.

Det här blir dock ett problem på en arbetsmarknad med hundratusentals arbetslösa och i ett land där vi kommer tvingas jobba allt längre i framtiden.

HR-avdelningar och verksamheterna som tycker det är viktigt med personlighetstest kommer inte klara av att rekrytera personalen som krävs.

Och vilken kvalitet håller för övrigt HR-personer själva, som litar på personlighetstest? De har ju ändå några högskolepoäng i bagaget i ämnet och ska rimligen ha med sig kunskaper som ska göra dem till ”experter” på området HR eftersom de tagit examen i det hela.

Om personlighetstest med frågor och påståenden som ”Jag uppskattar god konst.” och ”Är du alltid glad?” är ett arbetsredskap de behöver, och dessutom litar på, trots att de avgör 4-5 procent av den framtida prestationen, ja då är det nog HR-personerna som anställs som vi behöver utvärdera och utbildningarna de har gått.

Inte de arbetssökande på den svenska arbetsmarknaden som sållas bort genom personlighetstest.